Byarna vid sjön, ett stycke MÖKLINTAHISTORIA

av Ingemar Pettersson

 
 

FÖRORD 

Varje bygd har ett historiskt förflutet. Det som formar en bygd både förr och nu, är människorna som bor där. I mitt försök att beskriva byar och gårdar i Österbo och Hillersbo rotar är de som bott där, därför en viktig del. Ägarlängder till gårdarna är lätta att följa till sekelskiftet 1800 – 1900. Tidigare ägare och boende har jag sökt i husförhörslängderna och har därvid gått så långt tillbaka, som jag har vågat, förhoppningsvis utan att det skall ha blivit fel. Säker på detta kan man inte alltid vara och kanske kommer någon släktforskare, att kunna påvisa brister i redovisningen. Beträffande torp och backstugor är det svårare att reda ut vem som bott var, och när.
     När det gäller att placera in Möklintabygden i ett större historiskt sammanhang kan man konstatera att bosättningar fanns här redan på stenåldern. Möklinta ingick sedermera i ett av Folklanden vilka anses vara ursprunget till Svealand och i förlängningen dagens Sverige. Det finns många olika åsikter om hur detta ursprungligen gick till, jag har i vissa stycken anslutit mig till de som tilltalat mig mest, men har också försökt att dra egna slutsatser.
     Sjön Västra Hallaren har fått ganska stort utrymme i den här boken, då den haft stor inverkan på de byar det handlar om, alltifrån dess tillkomst tills den försvann. I övrigt har jag försökt ge en bild av byarna och livet där, vid tiden för Laga Skiftet alltså mitten och slutet på 1800-talet. Annat som påverkat bygdens liv och vardag har jag också  försökt att beskriva. Bland annat ett kapitel om Kyrkan, litet om rotarnas soldater, gränstvister och annat som hört till vardag och helgdag.
     Jag har ägnat tio år för den här bokens tillkomst, tiden går fort. Ibland har det dock varit långa uppehåll, så har intresset åter vaknat och det har blivit några steg till. Min förhoppning är att den skall kunna tillföra något när det gäller kunskapen om den bygd vi bor i eller har bott i och många av våra förfäder haft till sin hemvist.
     Till sist vill jag tacka alla som uppmuntrat mig, hjälpt till att leta efter gamla husgrunder, stått ut med ”historiska” diskussioner, frikostigt lånat ut handlingar ur sina arkiv och som lånat ut foton som jag fått kopiera och använda.

Sundsbacka  april  2007
Ingemar Pettersson