Kungens röda matta
som vävdes av kvinnor i Möklinta
Lennart Parknäs

I salen i Bårstugan på Gammelgården hänger i hörnet längst fram till vänster en matta, som är unik. Den har sin egen historia, som är så här.

1924 firade Sala sitt 300-årsjubileum som stad. Ett av inslagen var en stor jubileumsutställning. I utställningens bestyrelse ingick den legendariska Olga Anderzon.

Olga hade flera textilutbildningar bl.a. vid Handarbetets Vänner, Hulda Lundins vävskola och hade varit i USA ett år för studier. 1914 blev hon handarbetslärarinna vid Västerås högre elementarläroverk för flickor. Hon hade mycket kontakter och kurser i hela länet och blev den drivande i försöken att starta en hemslöjdsförening i Västmanland. 1915 fick Olga i uppdrag att resa runt och undersöka förekomsten av äldre slöjd. Det blev ett så positivt resultat att man anordnade en hemslöjdsutställning i Västerås 1916. Till den hade Olga samlat ihop över 6000 föremål inlånade från de flesta socknar i länet med tyngdpunkten på äldre textilier t ex ryor, fälltecken, husförhörsdukar i opphämta, förlåtar, broderade örngott, lakan, dukar, äldre dräktdelar o s v. I samband härmed bildades Västmanlands Läns Hemslöjdsförening och Olga Anderzon blev dess första sekreterare.

Och som sagt i Sala jubileumsutställnings bestyrelse ingick Olga Anderzon, vilket kom att prägla utställningen. Den skulle äga rum i Samskolans lokaler (nuvarande Ekebyskolan). Där disponerade man 10 rum och 2 stora korridorer. Man hade fått ihop över 6000 inlämnade föremål av äldre och nyare slöjd.

Sala stad hade lyckats få hans majestät Gustav V att inviga utställningen. Kungen skulle komma i extratåg till Sala och sedan åka i öppen limousin till Samskolan. Bilen skulle stanna på gatan så folket kunde bringa honom sin hyllning och sedan skulle han gå över gården in på utställningen och inviga den! Skolan måste ju smyckas vid detta celebra tillfälle! Man skulle klä in själva skolan med rågax och på gården skulle man strö blommor. Men man måste ju ha en röd matta för kungen att gå på från bilen till ingången. Sala stad ägde ingen sådan, kunglig matta. Nu var goda råd dyra.

Det löstes genom att bygdens kvinnor satte igång att väva. Och väva. Och väva. För det var ingen liten väg kungen hade att gå. Men nog skulle han få en röd matta. Och ingen vanlig i röd sisal. Nej, den skulle vara ett uttryck för traktens konsthantverk. Särskilt i Möklinta socken var det flera, som vävde på mattan. En av dem var Augusta Larsson från Hammarby, och det är tack var hennes sons svärdotter Sonja Nilsdotter, som vi i Bårstugan på Gammelgården kan visa en bit.


 

Här har den öppna limousinen just anlänt och Olga Anderzon hälsar kungen välkommen. Småflickor i hembygdsdräkter och med blomsterkorgar väntar på sin tur och folket står andäktigt och beundrar ståten, många i folkdräkter. Fotot är tyvärr ganska dåligt men vi kan ana den röda mattan.


 

Och här står kung, småflickor och Olga på trappan och tar emot folkets hyllning. Till höger om Olga står Jenny Johansson från Möklinta i Möklintadräkten, som hade arbetats fram just inför detta jubileum. Här ser vi tydligt mattan med sitt karakteristiska mönster.

Och på den sista bilden lämnar kungen, nu med uppknäppt rock, utställningen i Olgas sällskap och under mängdens beundran. Här ser vi också den röda mattan tydligt.

 

Utställningen blev en succé. 21 000 personer besökte den. De inlämnade föremålen bedömdes och man delade ut 36 hederspris, 40 silvermedaljer, 78 bronsmedaljer, 75 hedersomnämnanden och ett stort antal diplom.