Axel Odelbergs mystiska gravsten på Möklinta kyrkogård

På bilden ett fotografi av Axel Odelberg
Lördagen den 12 maj 2001 hade Möklintas Hembygdsförening ordnat en kyrkogårdsvandring för första gången i Möklintas historia.

Guide var Möklintas specialist på Möklintahistoria Gunnar Larsson. Gunnar, som ju kan det mesta om Möklintas historia, hade dock gått bet på en fråga. På kyrkogården alldeles öster om altarkoret låg en sten med bara ett enkelt kors på, inget namn, inga årtal, inget som talade om vem som låg där. Gunnar efterlyste lösningar på mysteriet, i Sala Allehanda, i Kyrkobladet, på nätet. Då ringer honom närmsta grannen Nils-Olov Johansson och talar om att han vet allt om den märkliga stenen!
Tala om att gå över ån ...

Nils-Olov kan berätta att den som ligger begravd där är hans mormors morfar, komminister Axel Odelberg.
Nils-Olov har i sin ägo ett papper där Odelberg själv skrivit ned hur han ville ha sin begravning ordnad, hur kistan och gravstenen skulle se ut, vilka psalmer som skulle sjungas, vilka som skulle vara bärare...
Nils-Olovs fru, Mona har skrivit rent och därför kan vi nu presentera lösningen på mysteriet för hemsidans läsare. Dessutom har Mona skrivit rent Axel Odelbergs levnadshistoria. Som han skrivit själv, utom sista meningen om när han dog. Det har ett av barnen fyllt i!


Axel Odelbergs anvisningar inför begravningen

OBSERWERAS vid Begrafningen åt A. O-g.

 Begrafs i Brovalliska grafven på 4 alnars djup.
Wäljas ut några flata Stenhällar, eller om möjligt en enda stor häll, som kan huggas af Norman i Forneby till betäckning.
Begrafningen sker en söndagmorgon wid sammanringningen i grafven.
Före jordfästningen N.o 469:8
Efter -"- N.o 459:9 och 426:5

 

BÄRARE

Kyrkovärden

E . J . s Östankil

- " -

A . J . s Lisselbo

- " - RDM

J . E . J . s Forneby

- " -

A . D. s - " -

- " -

A . A . s Klinta

Theodor Andersson Forrsbo

J . E . J . s Wigelsbo

J . E . L . s

Hammarby

 

 

 

Kistan kittas i alla qvistar och fogningar.
Låcket fästes med såkallade träskrufvar (af Jern) 3 utåt hvardera
sidan, 2 vid hufvudet och 2 vid fötterna.
A. E. Larsson i Forneby gör kistan af 1 1/2 tums Plank och skaffar
skrufvar, målar och kittar, äfven sedan låcket är påsatt.
Anhålles att vid nedgåendet från predikstolen hela psalmen 448
sjunges och efter altartjensten till slutpsalm 490:5
Hela kistans öfre kant belägges med kitt och låcket nedkläms deruti.

Kistlåckets takbräde bör wara 4 tum bredt ända utåt.

KISTAN

Längs utåt kistlåcket från hufvudet till fötterna, skrifves af Landin med färg följande:
 "Anse Gud att jag är renad
Genom Jesu Christi blod
Anse att jag är förenad
med din son min frälsar god
Herre se mig nådigt an
Att jag för dig framgå kan
Lov och tack dig gladlig bära
Och ditt namn der ewigt ära"
Ps. N.o 405:14 


Komminister Axel Odelbergs egna levnadshistoria

PERSONALIER

Komministern Axel Odelberg här i församlingen föddes hit till werlden den 16 December år 1793 i Kapellansgården uti Åhls socken af Stora Kopparbergs län af dåvarande Komministern därstädes, Karl Odelberg och dess Kära maka Beata Elisabeth Birgersson, hvilka år 1800 flyttade till Bergs socken i Westerås län der han då emottog KyrkoherdeEmbetet. Till Berg Kommun med dessa sina föräldrar handleddes han i studier så väl i hemmet som i Westerås till dess han den 10 November 1810 i Upsala efter undfången studentexamen och aflagd studented blef vid Konglia Akademien inskrifven och uti Westmanlands och Dala Nation intagen, hvars Kurator, han, sista året af sin Akademiska tid, war. För Hösttermin 1814 war han förordnad, af Domkapitlet i Westerås, att vid skolan derstädes, förestå ett Kollegat. Derförut och följande år, har han lemnadt, enskild information åt unge Lärjungar å Landsbygderna, dels i Upland och dels i Westmanland, äfvensom, uti Upsala stad då tillfälle gafs för honom att få dem med sig dit.Efter wid skolan och Gymnasium i Westerås, inför Domkapitlet aflagda Kunskaps och Undervisningsprof, utnämndes han i December 1822 till Apologist vid Fahlu skola och tillträdde tjensten den 1 Februari 1823. Efter Domkapitlets förordnande, förestod han i Fahlun KonRektors-befattningen samma års hösttermin. Efter undergången Prest Examen, invigdes han i det heliga PredikoEmbetet den 3:dje Junii 1826 uti Westerås Domkyrka. Följande året eller 1827 flyttades han, efter skedd ansökning, till ett Kollegat vid berörde Fahlu skola och åtog sig derjemte att wara Pastors-Adjunkt vid Kristina och Stora Kopparbergs församlingar, i hvilka båda befattningar, han fortfor till den I Maji 1832, då han efter erhållen fullmakt tillträdde den andra af Fahlu församlingars Komministraturer.
1840 den första Maji tillträdde han Komministertjensten i By, och war förordnad att under dåvarande Kyrkoherde ledighet, der, wara wice Pastor.
Komministraturen här i Möklinta tillträdde han 1844.
1837 den 6 Oktober ingick han Äktenskap med sin efterlefvande maka, Elisabeth Katarina Lindström, Contracts Prosten Magister Anders Lindströms, i Rättvik, dotter, då Enka efter Bataljons Läkaren och wice provincial Medikus Doctor Karl Danielsson. Blef da styffader för trenne deras döttrar, Mathilda, Augusta och Konstantina, hvaraf Mathilda och Konstantina ingatt äktenskap, men Augusta, sedan Febr. 1845, hvilar här i kyrkogården, blott 13 årig.

"Då fattad utaf Herrans hand
hon fördes hem, till fridens land,
från alla lifvets stormar."

Hans äktenskap med berörda Elisabeth Katarina Lindström har blifvit wälsignat med trenne barn, sonen Axel, som föddes i Fahlun och dog der årsgammal - då de fingo erfara vid sin älsklings frånfälle:

 "Hur kärlek som stor smärta får
dock äfven öfver sorgen rår
och hoppas än vid grafven
Der oskuld på sitt örnegott
är icke död, men sofver blott."

Sedan föddes dem i Fahlun dottren Selma och här i Möklinta dottren Hanna och dessa hafva, som bekant är, härstädes med äktenskap blifvit försedda och tillhör denna församling.
Helsans dagar hafva nästan oafbrutit, warit honom beskärda, till omkring medlet af December 1863, då ett hastigt och wåldsamt sjukdoms anfall öfverkom honom i Lisselbo.
Hemtade någorlunda krafter, så att han kunde tjenstgöra från medlet af Januarii 1864 tills frampå sommaren, men sjuknade då om igen och måste intaga sängen, och afhålla sig från kyrkan, men kunde dock hemma förrätta Barndop och wigslar och ibland fara ut vid förefallande sockenbud.
Juldagen 1866 predikade han åter och det under sin mesta högmässotur under wintern och deltog i husförhören. Kristi Himmelfärdsdag 1867 predikade han sist och har sedan för det mesta måst hålla sig vid sängen, för återkommen Rossjukdom, som envisare pa alderdomen aterkom. Detta smärtade honom mycket, utom andra olägenheter som lagdt sten, på ålderdomens, i sig sjelf nog tunga börda.
Tacksam för de lyclige dagar och år han egt, bad han Gud, om nåd till tålamod att draga det ålagda korset, till dess det kunde behaga Gud, att detsamma efter sin barmhertighet aflyfta. Han antvardade sina efterlefvande anhöriga, i den allsmäktige, och Allgode Gudens beskydd, och uti denna församlings wänskap och sin själ uti sin frälsares händer bedjande:

 "Mig botfärdig gör och trogen
Jesu i mitt wandringslopp
när jag är för himlen mogen
tag min ande till dig opp
Att hos dig få hemma wara
och dig der förklarad se
Gud, 0 Gud min frälsare."

 Såsom afsked till denna församling, med tacksamhet för hvad af wänskap han fått åtnjuta, lemnar han dessa ord ur wår gamla anderika psalmbok:

 "O, wänder nu eder både qvinna och man
och gifver eder alla under Guds mäktiga hand
och låter eder undervisa
Med det ord som Gud sjelf hafver sagdt
Af hjertans grund hafver derpå akt
och lärer Gud att prisa."

Då skall Herren wälsigna och bevara eder - upplysa sitt ansigte över eder och vara eder nådig - wända sitt ansigte till eder och gifva eder en evig frid. Amen! Amen! Amen!

Han afled den 27 December ar 1871, 78 år och 11 dagar gammal.
Hvile han i frid och ro!
Och må vi som ännu qvar på jorden bo hvar stund så redo wara.
Att saligen vi måtte hädan fara !