Örlinge - en bild från 1887

Med utgångspunkt från en akvarell över Örlinge i Bårstugan berättas lite om byn Örlinges historia
av Lennart Parknäs från år 2000

Jag är sedan 10 år bosatt i byn Örlinge i norra Möklinta. Örlinge har en intressant historia. Det är en av de rätt få byar som sluppit att sprängas vid skiftet på 1870-talet. Gårdarna är fortfarande - med ett par undantag - tätt samlade i den gamla byn och den gamla landsvägen slingrar sig genom byn.

I Kulturminnesvårdsprogram för Sala kommun antaget av kommunfullmäktige den 24 januari 1985 beskrivs Örlinge så här:

På en höjd i det öppna odlingslandskapet ligger byn Örlinge. Gårdarna ligger tätt och den äldre vägen passerar genom byn. Boningshusen består av en eller två våningar och är klädda med vit eller faluröd panel. Byggnaden i vitmålad panel har ett tidstypiskt trapphus med snickarglädje. Trapphuset är troligen ett senare tillskott, från tiden kring 1900. Timrade bodar och ekonomibyggnader från 1800-talets slut eller 1900-talets början finns i byn. Den faluröda panelen och de tegeltäckta sadeltaken är utmärkande för Örlinge. Bebyggelsen präglas av byggnadsstilen under 1800-talets andra hälft. I kanten av det öppna odlingslandskapet ligger torp av traditionell utformning.

Rekommendationer: Byn har välbevarad bebyggelse av kulturhistoriskt intresse. Både grupperingen och de enskilda byggnaderna har stor betydelse. Den smala vägen, som är den äldre landsvägen, har stor betydelse för miljön. Det öppna odlingslandskapet kring byn bör även i fortsättningen brukas för jordbruksändamål.

Som medlem i Möklinta Hembygdsförenings styrelse har jag fungerat som guide när vi visat Gammelgården under den årliga Möklintaveckan. Jag hade då rikliga tillfällen att studera en tavla i Bårstugans sal. Den hade en skriftlig inskription: "Örlinge 1887" vilket naturligtvis fångade mitt intresse. Jag skall med utgångspunkt från tavlan berätta om Örlinge.
 

Men först, så här ser tavlan ut
Konstnären har stått på andra sidan nya landsvägen, som inte fanns 1887, strax sydväst om byn. Det är en akvarell, ganska naivistiskt målat. Alla husen är ritade med samma perspektiv. Även om det strider mot perspektivlagarna är det mycket praktiskt genom att vi då bättre ser hur husen såg ut.

Vi kan jämföra akvarellen med ett foto, som måste vara taget före 1911. (Jag har fått lånat det av Lennart Israelsson i Nordankil och det var ett vykort som på baksidan var poststämplat 1911.) Det vita huset till höger i bilden är Hedlöfs (se nedan) och är det som i akvarellen ligger längst till höger. Som vi ser är överensstämmelsen ganska god.
 

Men vi återgår till akvarellen. I nederkantens mitt har någon (konstnären troligen) skrivit Örlinge 1887. Det syns dock inte på ovanstående bild. I övre delen har någon senare klistrat in en sedel. Det är en enkronesedel, som på grund av bristen på metaller trycktes under första världskriget och som i folkmun kallades ko-tia.

Tavlan har en enkel brun ram. På baksidan skyddas akvarellen av träpannå. Där finns följande anteckningar: "E. August Johansson". Det fanns en man med det namnet i Örlinge. Han bodde i ett av de avbildade husen och har ägt tavlan. Richard Garfvé, konstnärens namn. Vi vet dock inte om det är han själv som skrivit.

Om man jämför bilden med dagens bysilhuett finns ju de flesta husen kvar men några är rivna. Längst till vänster ses ett tvåvånings rött trähus och till höger om det två långa uthus. Det är Nystu. Där bodde E. August Johansson, Nystu-August. Gamla Möklintabor känner igen namnet . Det är han som ägt tavlan. I Bårstugan på Möklinta Gammelgård finns också en snusdosa, som ägts av Nystu-August. Hans namn står på dosan, som är gjord i Rosshyttan. Gården och uthusen revs på 1940-talet då vedpriserna på grund av världskriget var rekordhöga. Man kan fortfarande se grunderna till vänster om nuvarande uppfartsvägen till Örlinge (denna fanns inte heller 1887). Vad som inte syns på bilden är Nystus stora ladugård med bodar och lider. Den stod vinkelrätt mot och till vänster om boningshuset. Den finns fortfarande kvar, den enda av byggnaderna på gården Nystu.

Det vita huset bakom Nystus uthus är Bylunds. På gårdsplanen mittemot det vita står ett rött hus, vars tak skymtar bakom Nystu. Båda husen finns kvar. På Bylunds bor nu Per och Birgitta Wiklund.

Bredvid Bylunds sticker en röd gavel upp. I verkligheten står det i linje med Bylunds med bara 6 meter emellan. Det är Per-Ols och det finns fortfarande kvar. Det är där jag nu bor tillsammans med Maria och vår dotter Amanda. Det är byggt 1855 av Per Erik Andersson, som hade bytt till sig gården av en svåger den 6 april 1835. Per var född 1816 och dog 1908. Då övertogs gården av sonen Jan Olof Persson, som var född 1838 och dog 1918. Han var nämndeman. Efter honom tog sonen Johan Teodor Johansson över. Han var född 1873 och gifte sig 1895 med Anna Augusta, född 1876 och död den 14 april 1925. Teodor var ledamot av skolrådet och skolbyggnadskommittén och ordförande i Örlinge och Sonnbo dikesförening från 1915. 1896 föddes enda barnet, sonen Algot. Denne tog över gården, som då hette Örlinge 2:3. Han gifte sig med Karin Matilda Israelsdotter, född i Norra Rudö, död i Möklinta 1971. Vi köpte Per-Ols 1991.

Det mörka huset strax nedanför Per-Ols hette Hebblas (namnet troligen efter en tidigare ägare Anders Hedblad, född 1826 i By) och bredvid ser vi ladugården. Hebblas finns kvar men ladugården är tillbyggd med en vinkel, som idag skulle skymma boningshuset om vi stod på samma ställe som konstnären. Där bor nu Sune och Iris Axelsson.

Bakom Hebblas ladugård ser vi ett rött hus. Det är Göstas, som fortfarande finns kvar och ägs av Ruth Olsson.

Sedan ser vi ett stort mörkt tvåvånings boningshus och i rät vinkel ett mindre rött. Gården kallades Nyboms och ägdes av Bernhard Eriksson. Han var morbror till. Sune Axelssons mor Anna Rehn, född 1911 och död 1983. Det stora huset revs på 1960-talet och det lilla på 1940-talet. På 30-talet såg det lilla ut som på bilden till höger.

Till sist - längst till höger - skymtar vi "Hedlöfs". Där bor nu Anna Hedlöf. Huset kallas ibland "Hilmas". Annas farfar Jan-Erik Hedlöf hade två bröder. Den ene hette Karl och åkte till Stockholm och den andre hette Adolf. Det var egentligen Adolf, som ägde gården. Den kom sedermera i brodern Jan-Eriks ägo.

Den gamla landsvägen gick (och går fortfarande) så att Nystu, Hebblas, Nyboms och Hedlöfs låg på ena sidan och Bylunds, Per-Ols och Göstas på den andra.
Vad som inte syns på bilden är alla uthusen till Bylunds, Per-Ols, Göstas, Nyboms och Hedlöfs. De ligger bakom boningshusen. Det rör sig om sammanlagt mer än 20 hus, ladugårdar, stall, lider, bodar, magasin, bagarstugor, äldre boningshus, m.m. Ute på en äng en bit från bebyggelsen finns en smedja. De finns alla kvar.
Vad som heller inte syns på bilden är de torp som ligger längre till vänster utmed gamla landsvägen genom byn. Ett av dem heter "Skommars" och har tydligen varit säte för en skomakare. Där bor Karl-Hugo och Gärdy Svanfelt. Karl-Hugo övertog moderns föräldrahem Skommars i Örlinge efter mostern Agnes död.
Strax före Skommars ligger "Frökens". Namnet har det fått efter tidigare ägare fröken Margareta Katarina Lovisa Kröningsvärd född 1794. Hon var dotter till en av officerarna på Öster Bennbäck, majoren och riddaren Abraham Kröningsvärd. Hon dog ogift 1872. Senare har huset ägts av Fredrika Bremerförbundet.

Rut Olsson berättade den 28 juni år 2000 följande för mig:
"När jag var liten - i början på 30-talet - så bodde två gamla tanter i Frökens, De hette Lisa och Mia Högstadius och hade en bror, som var pensionerad kapten. De var väl en 70-80 år - jag vet inte så noga. Den ena av systrarna var lam och bars ut i trädgårn på en madrass. De hade säkerhetskedja på dörren vilket var mycket ovanligt. Varje lördag fick jag gå till dem med en halv liter grädde. Förutom betalningen fick jag alltid några kakor som tack. Jag gick vägen som gick bakom vår och er bryggstuga, den gick till Gamleby åt andra hållet.
 

Fröken kallades också för Nannylund, jag vet inte varför. Det har ägts av Fredrika Bremerförbundet. Efter Högstadius köpte Matilda Rehn, Sune Axelssons mormor stället, det hörde också någon jord och skog till. Sunes pappa hade skomakeri i farstun."
Frökens ägs nu av Sune Axelsson. 

till vänster "Frökens" i Örlinge. Bilden ägs av Iris Axelsson


Men det har funnits fler hus i Örlinge som nu är borta. Jag fick höra om en Fredriksson, som hade bott i Örlinge. Men ingen visste något om dem utom Rut Olsson som visste! Fredrikssons låg mellan Sonnbo och "nuvarande" Örlinge på andra sidan om den nya landsvägen (som ju inte fanns 1887) jämfört med de hus vi här berättat om.

Där bodde trumslagaren och hemmansägaren Fredrik Fredriksson och hans hustru Anna Persdotter. De hade en dotter Anna Kristina, född 1841. Hon gifte sig med fanjunkaren och hemmansägaren Gustaf Garfvé som bodde i Vreten ett hundratal meter ifrån hennes föräldrahem. (Detta med Garfvé är en lång historia, som jag hoppas få tillfälle att berätta en annan gång.) De fick en flicka och två söner.

Och nu börjar den här historien knyta ihop sig.
Den ene sonen hette Rikard Ferdinand och föddes 1866. Och det är denne Rikard, som målat tavlan över Örlinge 1887. Och nu förstår vi att han troligen suttit hemma hos mormor och morfar och målat tavlan!

Lennart Parknäs 2000