Posttjänster i svenska byar - då och nu
Nr 13: Möklinta

Möklinta har nu hamnat på kartan i Tyskland!

Här är en text om Möklinta för filateliföreningen "Forschungsgemeinschaft Nordische Staaten" i Tyskland som har c:a 300 medlemmar. Detta är nummer 13 i en serie av liknande texter om svenska småorter och deras posttjänster. Författaren och skaparen av texterna är Robert Dautz. Detta har sedan maskinöversatts från tyska, samt ett försök till rättning och korrigering har gjorts av mig Johnny Andersson (som inte kan det minsta tyska), dock har ingen faktakontroll gjorts av mig.

Copyright bei Robert Dautz, Erlach149, A-6150 Steinach
Datum: mars 2011


Var ligger Möklinta?

Möklinta ligger i det nordöstra hörnet av Västmanland, nära gränsen till landskapen Dalarna och Uppland. Länshuvudstaden i Västmanland - Västerås - ligger på norra stranden av den stora sjön Mälaren, som sträcker sig österut till Stockholm. Möklinta tillhör kommunen Sala, som är belägen cirka 65 km norr om Västerås. Norrut från Möklinta är det cirka 15 km till den mäktiga Dalälven. Det är en av de många älvarna som dränerar det skandinaviska höglandet till Bottenhavet. Så vi är alltså nära Dalarna.

Om du åker från kyrkan i Möklinta söderut mot Broddbo, då kommer du snart till den vackra badplatsen "Hällsjöbadet“. Upptagningsområdet för Möklinta är många byar, till exempel Nässelbo, Hillersbo etc. - totalt  i hela Möklinta socknen lever 1300 personer (1100 st år 2009-2010 anm.JA).

Det finns tre gravfält i området från järnåldern, vilket tyder på en tidig bosättning. Det första omnämnandet av platsen är från 1258. I skogen arbetade många kolare vid kolmilorna och levererade kol till silvergruvan i Sala.

Fakta:
Befolkning Möklinta tätort:                                                                              377 (2005)
Provins:                                                                                                         Västmanland
Kommun:                                                                                                                    Sala
 


Intressant är utan tvekan den gamla kyrkan i Möklinta, en vacker pärla av Svenska kyrkans arkitektur från 1400-talet. Den byggdes på en från inlandsisens rullstensåsar och är synlig från långt håll.

Befolkningen har länge varit engagerad främst inom jordbruk och skogsbruk, år 1850 var andelen nästan 80%, år 1970 endast 14%. Samma år var Möklintas sista år som egen kommun.

Det finns mycket få attraktioner för turister, ett litet pensionat med "matservering" och en pizzeria, som befinner sig intill den enda affären på platsen - Möklinta Livs.

För de små barnen finns ett daghem och en förskola, därefter finns Möklinta Kyrkskola upp till sjätte klass. Alla högre utbildningsvägar som är tillgängliga för barnen finns i staden Sala. De behöver då bussas 23 km till skolan varje dag, men det är för landsbygdens ungdom i Sverige helt naturligt.

Efter avslutad utbildning finns i hemorten bara några få möjligheter att utöva ett yrke. I Möklinta finns det c:a 50 etablerade småföretag. Så inte undra på att det finns en stark flykt från landsbygden!

 

Mycket populär bland turister och lokalbefolkningen är "Möklintaveckan", en sommarverksamhet med de olika föreningarna i byn. Det finns mycket som erbjuds för unga och gamla, bland annat en kolmila, där du kan se träkolsbrännare i deras arbete. Men folkdans, musik, teater och olika moderna tävlingar som "Yxkastning" är också en del av programmet. Möklintaveckan har dock varit begränsad till en lång helg sedan år 2006.


Med snörika vintrar finns förmodligen många kälk-, skid- och snowboard-möjligheter i Möklinta. Även en liten skidlift byggdes och det belysta längdskidspåret är nog för många skidåkare spännande.


Utvecklingen av poststation:

Alla som har följt mina inlägg om de svenska orterna, har redan insett att de svenska poststationerna i landet bara delvis kunde kallas för "lantpostkontor". Till stor del var de kombinerade järnvägspoststationer, av vilka de flesta också drivs av en stationsinspektor. Denna grupp växte med utbyggnaden av järnvägslinjer över hela landet och snart ingår det 1400 stationer.

I ett avtal mellan svenska Statens Järnvägar och Postdirektionen från 1863 kan vi läsa, att alla lantpoststationer ska flyttas till järnvägsstationen om en ny linje byggdes och en station har inrättas. Järnvägspersonalen ska sköta detsamma. Många lantpostmästare förlorade därmed sitt jobb och byborna fick nu ofta resa långa sträckor till stationen, för att lämna eller hämta postförsändelser.

För invånarna i vår socken Möklinta, gav byggandet av Norra Stambanan år 1863 till 1902 inte några särskilda problem. Istället för att skicka brev till det avlägsna postkontor i Sala fanns nu samma möjlighet i det nya järnvägspoststationen i Broddbo, som öppnades den 1 december 1873. Dessutom fick Möklinta en månad senare egen lantpoststation.

 

 

Vid riksdagen år 1873 fick posten i uppdrag att skapa många nya linjer, med målet att det bör finnas minst en poststation i varje socken. Redan den 12 december samma år sändes till länsstyrelsen i Västmanland beslutet att inrätta ett antal nya stationer, bland annat även i Möklinta.

 

Den blev inrättad, utan lokal förankring, vid länsmanskontoret i Möklinta, kronolänsmannen F A Lundberg blev poststationsföreståndare. Resultatet blev en storm av protester från lokala ledare, som vid flera tillfällen till Kungliga Generalpoststyrelsen klagade mot den godtyckliga placeringen av den nya stationen.


Här är en skrivelse av den 21 februari 1874.

En stark kvinna, Maria Karolina Karlin var villig att blir postföreståndare för 200 kronor i årsarvode om poststationen flyttades till kyrkan. Efter mycket fram och tillbaka, så blev det till slut att kommunstyrelsen gick med på att följa påtryckningar.
Från den 1 april 1875 var postkontoret fråntaget den impopulära länsmannen och överlämnades till M K Karlin. Den då 53-årige Maria Karolina skötte verksamheten till full belåtenhet fram till år 1887, på grund av hennes ålder ersattes hon sedan av folkskolelärarna Gustaf Lagergren.
 

Från början har vi som vanligt ortstämplar MÖKLINTA N 16 och N 14. Här är två exempel:

       
             Normalstämpel 14 – 4. 10. 1901                              Normalstämpel 16 – 5. 3. 1886
 

Fram till och med 1912 inträffade i Möklinta även indragningar av typ N 58v, 59b, 60A och 61A. Posten övertogs 1907 av handlanden Karl David Widlund och sköts i hans butik. Enligt flera lokala invånare i Möklinta ska postkontoret ha funnits i denna byggnad, lite längre söderut från kyrkan.

Systemet med kombinerad järnvägs- och posttjänst användas fram till nedläggningen av vissa järnvägslinjer och små stationer. Den 12:e maj 1968 ändrade den svenska posten till helt nya riktlinjer. De organiserade om transporter och sorteringar, introducerade många nya lantbrevbärarlinjer. Efteråt försvann snabbt de flesta järnvägspoststationerna, Broddbo blev stängt redan år 1965.
Således i området fanns endast lantpoststation Möklinta. Som år 1977 liksom alla andra stationer i landet omdöptes till "Postkontorer".
Den sista Postmästaren i Möklinta var Kerstin Svahn. Hon och hennes personal har med den slutliga nedläggningen av postkontoret den 31 augusti 1988, överförts till det stora postkontor i Sala.

 

 

 

Idag finns tre brevlådor i Möklinta som töms av mobila lantbrevbärare, också de kommer från Sala.


När jag besökte Möklinta för två år sedan fick jag möjlighet att träffa Gunnar Larsson, som har utfört ett omfattande arbete som krönikör i församlingen Möklinta. Men tyvärr han hade inte beaktad utveckling av posten i sin bok ”En Bok Om Möklinta Socken”. Jag köpte hans andra bok ”Sixten Larssons dagboksanteckningar och brev från finska vinterkriget och beredskapstiden”. Vilket handlar om Gunnar Larssons far och hans brev åren 1939 till 1940, en mycket intressant och detaljerad redogörelse för faderns krigsupplevelser. Här ingår också korrespondens med familjen hemma i Nässelbo - Möklinta. Från denna korrespondens är kuvertet, som öppnades av krigets censur. Frimärket är normalstämplad Möklinta 59b.

Gunnar gav mig adressen till den sista lantbrevbärare, transportören Bertil Ekman, som jag också fick ett långt samtal med. Han berättade för mig glada och sorgsamma episoder från sin 32:åriga långa tjänst i Posten. Han fick sitt första kontrakt 1956, år 1964 blev han fast anställd och skötte sin tjänst året runt fram till år 1988. Under de första åren var det cykel eller släde han använde, på det då 30 km långa postvarvet. Med motordrivet ökade räckvidden och varvet förlängdes till 100 km. Han körde från by till by t.ex. Västerbo, Hillersbo, Nässelbo och Lisselbo etc. Han minns också i slutet av tjänsten, postkontoret i ett litet sidorum av butiken.


 

Källor:

Egna efterforskningar på plats samt egna bilder
Facit Postal VII – Posthistoria och Ortstämplar

Internet:         www.viimoklinta.se
http://iis.sala.se/moklinta
www.historiskt.nu

Erik Lindgren: Glimtar från Postens utveckling i Möklinta socken (1992)
(En kopia av detta mycket insiktsfulla arbete, jag vänligen fick tillhandahållen av Postmuseum i Stockholm - Tack återigen Erik Hamberg!)

Gunnar Larsson: S. Larssons dagboksanteckningar och brev från finska vinterkriget och . . . (2003)

Tack till alla vänliga lokala hjälpare som ledde till Gunnar Larsson och Bertil Ekman, speciellt till Johnny Andersson webbansvarig för hembygdsföreningen Möklinta. Med sitt vänligt tillstånd, fick jag tillgång till bilder från hemsidan. I gengäld får han från mig papper på svenska som han skulle vilja använda för föreningens webbsida.

Robert Dautz i mars 2011